Vi tänder ett ljus i advent.

"Vi tänder ett ljus i advent". Den sången ljuder i mina högtalare i köket. Det är från webben där "Refugen" återuppstått. Refugen var en websida med andliga sånger som fanns ett år på försök. Sen gick det inte längre på grund av ekonomiska skäl. Nu finns "andliga sånger" en halvtimme varje dag på Kyrkans tidnings websida. En plats jag återkommer till ofta.
Igår på 1-a advent spelade jag dom kära adventsångerna på gudstjänsten i min kyrka på vår nya kyrkorgel. Det gick bra men jag behöver träna och använda pedalen. Det blir fylligare med "hela registret". Kanske en bild på livet. Att använda våra olika gåvor och vår personlighet (hela registret), på ett fint sett och på det sättet få "spela" och vara till välsignelse för vår omgivning. Vi får vara ett "instrument", som vår "Mästare" får använda. Det är min bön och min längtan idag.

"Sorg och glädje"

Det var skönt och roligt att få åka bort några dagar men sorgligt att min bror inte är pigg. Han åkte till sjukhuset när jag var där med 200 i sänka. Dom kan inte säga vad det är som gör att sänkan är så hög. Infektion någonstans i kroppen antagligen. Han är trött och slut.
Ber en bön till vår Herre att han ska pigga på sig.

Viktiga "möten"

En kvinna kom ut i korridoren på det äldreboende jag jobbar på. Hon var förvirrad och bad om hjälp. Hittade inte till sin säng. Hade huvudvärk och mådde illa. Jag förstod på en gång att det inte stod rätt till. Ledde henne in och hon fick lägga sig på sin säng. Ringde 112 och förklarade situationen. Ambulans skulle komma. Kvinnan blev sämre. Jag kontaktade hennes döttrar från Stockholm som just hade anlänt till sitt lantställe i en by i närheten. Kvinnan blev sämre och jag ringde igen och uppmanade ambulans att skynda sig. Tyckte tiden stod stilla. Döttrarna kom...ambulans kom...Det blev ett "möte" med några som var i chock för sin mammas dåliga tillstånd. Lite tårfyllda gav vi varann en varm kram. Ambulansen åkte iväg och döttrarna åkte efter. Jag gick vidare till mina uppgifter att ta hand om mina gamla. Det blev ett "möte" med någon som mötte livets skörhet i form av en mors sjukdom. Någon dag efteråt fick jag en blomma till min arbetsplats med ett litet kort och ett TACK. Ett "möte" som satte sina spår. Efteråt tänker jag ungefär så här: "Jag vill leva ett liv fylld av positiva "möten"...Pärlor på "livets pärlhalsband". Blomman var en vacker orkidee, som nu står på mitt köksbord och påminner mig om "mötet".

Besök i min barndoms bygder

Jag är på besök i Brunflo hos min syster. Det var länge sen och jag är här några dagar och hälsar på mina 3 syskon, som bor i Brunflo resp. Östersund. Skönt och härligt. Blir så ompysslad och väl omhändertagen. En stor förmån at få dela några dagar tillsammans med dom. Något att värdesätta att man har sin släkt (sina syskon) Igår gjorde jag ett studiebesök i "min barndoms kyrka"...Brunflo missionskyrka. Där gick jag på söndagsskola (fast den hade vi hemma i vårat kök i Solberg) och "schouterna". Idag har min syster bokat in en sånglektion till mig. (I miss.kyrkan) En sångpedagog ska lyssna till mig och lära mig "sjunga på rätt sett". Det ser jag fram emot. En sångpedagog, som för övrigt är dotter till en av mina skolkamrar från högtadiet, som jag gick här i Brunflo. Det ska bli intressant. Jag som är självlärd. Hmmmm... Senare på dagen har min syster bokat "chokladmassage" på ett SPA i Östersund. oj oj....I morgon åker jag till min andra syrra i Östersund och sover över där till torsdag. Innan dess hoppas jag få träffa min bror med fru. Torsdag hemfärd med buss. Här intill några bilder från kykan utifrån och inifrån. Ett kors framme vid altaret, som min mamma gjort i frivoliteter. En väv (Finnväv)som sitter på väggen, som jag gjort. "Jorden är Herrens".

Karin och Emma. 1 vecka gammal idag. Så söta och goa...

Äntligen

Äntligen har Karin och Emma kommit till världen. Dom fick se dagens ljus måndag e.m.-kväll den 9 november. Efter en jobbig förlossning är det nu över. Fast "över"?? Nu kommer det ammning...blöjbyte...m.m.m.m...ja...en tid då tvillingarna behöver sin mamma och pappa mer än någonsin och då storebror Magnus finns med som en viktig del. Jag, som mamma till 3 flickor som föddes under en period på c:a 3,5 år också med kejsarsnitt (alla tre), vet att det tar tid med läkningen efter snittet. Dessutom för Elin, läkningen efter en jobbig graviditet På måndag får jag komma och se dom. Jag längtar såååå.

6 november

This is news for my friend in Ohio. Mary. No babies yet. I am at home and free from work. Make cakes and baby-clothes but always ready to take my car or bus to Grycksbo. I am so suspense.
Here in Sweden it is snow on the grass. Only a little and soon away. It is very dark and we have not seen the sun for many days ago.
Inga tvillingar ännu. Jag är förväntansfull och alltid redo att åka för att vara barnvakt.
Mörkt och tråkigt ute. Jag bakar bullar och gör äppelpaj av sommarens frukt.

"I väntans tider"

...kan mormödrar också vara "i väntans tidier"?? Jaa...till viss del. Eftersom min dotter väntar tvillingar vilken dag som hellst så känns det som man kan vara det....Fast fysiskt långt ifrån!!!! om man inte räknar med huvudet, där tankar och känslor lagras. Huvudet är FULLT med väntan...tankar...och naturligtvis lite oro.Det bara är så. NÄR ska det bli??? Jag ska nämligen rycka ut som barnvakt till Magnus. Väskan är packad. Både en liten som jag har med mig överallt när jag åker någonstans och en större som redan finns i huset hos Elin och David. Mobilen är påslagen hela tiden. Jag bär den med mig ...t.o.m. ut i pannrummet när jag går ut och eldar. Är alltså beredd att åka när som hellst. Förresten så bär man som mamma alltid sina barn närmast hjärtat. Dom finns där hela tiden. Ibland tänker man mer intensivt på dom, ibland lite mindre ...beroende på hur situationen ser ut...Men alltid finns dom där. Ute blåser den novembervindar. Har inte krattat färdigt än. Det får vara någon dag till. Har varit till tandläkaren idag. Bra och nödvändigt men inte så roligt ändå. Det tär på ekonomin dessa besök.