Ännu några "pulsvärmare" och halsband

Artikel i Hemmets Vän.

Livet innehåller inte bara glädje. Häromdan sjöng jag en sång för några äldre tanter och farbröder som samlats i "Buketten" (ett ställe i kommunens äldrecenter där det bedrivs verksamhet för äldre och människor som vill träffas och umgås.) Sången handlade om ett tack till Gud för det goda i livet men också ett tack för mödor och svårigheter som kan uppstå. Jag sa:"Kanske är det själva livet, att det ska vara så, att utan det svåra och tunga kan vi inte uppleva motsatsen:glädjen". I sista numret av tidningen Hemmets vän läste jag nyss en artikel. Skulle vilja skriva ner den men här kommer några citat därifrån. " Ta vara på Glädjen"...och..."Livet kan vara gott även om allt känns fel ibland". Ett ord från bibeln där Paulus skriver: "Var alltid fyllda av glädje i Herren ! Jag säger det om igen: Var glada! Låt alla se att ni är osjälviska och omtänksamma i allt ni gör....oroa er inte för någonting utan be till Gud om allt. Tala om för honom vad ni behöver, och glöm inte att tacka honom!"
Svårt kanske men ändå är det Guds ord.
Sist ett citat: Vi har ett privilegium och ansvar som människor att uppskatta det goda och vackra i livet!...

Handsydda knappar blir till halssmycken.

Plockar lite i mina lådor och får tag i några pappersark. Där sitter handsydda knappar från tiden jag gick seminariet. (1966-69). Arken har med andra ord legat i mina gömmor över 40 år....kanske 45 år...Kan det vara möjligt? Har dom hängt med i flyttkartongerna kors och tvärs genom Sverige så många gånger som jag flyttat? Ytterhogdal...Hagfors...Skövde...o.s.v. Verkar så.
Ikväll blev det lite annorlunda handarbete framför TV-n. Jag tog bort dom från arket...gjorde en snodd och en ögla på "knappen" och det blev ett halssmycke..Lite originellt kanske. Design:Gudrun

Sorgen och glädjen.

Att "sorgen och glädjen vandra tillsammans" känner jag verkligen bevis för dessa dagar. Idag fick jag vara med om att ta adjö av en kär vän. Jag var på en begravning. Vi var många som tog farväl. Vi grät, men ändå kunde vi känna oss tacksamma att vår vän nu kommit i hamn efter många kämpiga år. Vi hade många fina djupa samtal och med henne kunde jag prata om allt. Jag kommer verkligen att sakna henne.
Igår försökte jag spela på min fiol, som jag inte har rört på många år mer än tagit några toner då och då. Jag spelade när jag var liten och i tonåren. Nu känner jag att jag verkligen vill försöka igen. När man blir till 75% pensionär får man mera tid...man får på nåt sett lust att göra nåt som man kanske längtat efter och...man är mindre rädd förr att göra bort sig...Jag var med när "veterangänget" övade igår! Trodde kanske att det skulle finnas lite noter att låna och spela efter men....framför mig på notstället fick jag ett blad med 20 titlar på. Gånglåtar...valser...polskor..schottis. INGEN hade jag hört förut mer än Gärdebylåten.!!! Efter titlarna stod det bara vilken dur dom gick i. Gissa om jag log lite för mig själv och undrade vad jag gett mig in i. Frågade lite försiktigt om det fanns noter på låtarna. Ja...han där kanske har...Hmmm. Försökte lyssna in mig och tog lite toner här och var...som en entonig andrastämma ungefär. Roligt var det, för dom var ju SÅ duktiga och spelade så bra. Bara det att låtarna var helt nya för mig...Skam den som ger sig. Jag SKA försöka lära mig. Låna noter och lyssna på låtarna som verkar finnas inspelade på nån CD. Spännande...