Artikel i Hemmets Vän.

Livet innehåller inte bara glädje. Häromdan sjöng jag en sång för några äldre tanter och farbröder som samlats i "Buketten" (ett ställe i kommunens äldrecenter där det bedrivs verksamhet för äldre och människor som vill träffas och umgås.) Sången handlade om ett tack till Gud för det goda i livet men också ett tack för mödor och svårigheter som kan uppstå. Jag sa:"Kanske är det själva livet, att det ska vara så, att utan det svåra och tunga kan vi inte uppleva motsatsen:glädjen". I sista numret av tidningen Hemmets vän läste jag nyss en artikel. Skulle vilja skriva ner den men här kommer några citat därifrån. " Ta vara på Glädjen"...och..."Livet kan vara gott även om allt känns fel ibland". Ett ord från bibeln där Paulus skriver: "Var alltid fyllda av glädje i Herren ! Jag säger det om igen: Var glada! Låt alla se att ni är osjälviska och omtänksamma i allt ni gör....oroa er inte för någonting utan be till Gud om allt. Tala om för honom vad ni behöver, och glöm inte att tacka honom!"
Svårt kanske men ändå är det Guds ord.
Sist ett citat: Vi har ett privilegium och ansvar som människor att uppskatta det goda och vackra i livet!...

Torsdag kväll

Idag har jag "flaggat" för en sånggrupp på RPG-mötet. Det var trivselträff i Pingstkyrkan. Ordförande i föreningen frågade mig för c:a ett år sedan om jag skulle vilja leda en liten sånggrupp. Nja....Klarar jag det? Nej, inte jag....Men det fick gå en tid och mogna lite inom mig och idag kändes det som om jag ville ta steget att offentligt ta upp det. Intresserade fick skriva namn och tel. så.....vi får se hur det utvecklar sig. Kanske kan det bli som på 70-talet att jag får leda en liten sånggrupp framöver. Då....tonåringar i Hagfors missionskyrka...nu pensionärer från Rättvik....Häftigt! 40 år har gått...Kanske dags igen, fast nu "något äldre" sångare. Ser fram emot det med spänning och glädje.
Igår skördade jag morötterna. Stora härliga som jag ska lägga i torr sand för lagring i vinter.
Undrar varför jag bloggar egentligen. Kanske lite för att bekräfta mina tankar och beslut.
39 gruvarbetare har räddats från att gå under i en gruva i Chile. Jag har som över 1 miljard andra här på jorden följt dramat med spänning på internet, TV och radio. Vilken glädje när en efter en plockades upp av "Felix", den 60 cm breda hissen. Kändes skönt när en gruvarbetare sa att trots att han fått erbjudanden från TV att producera video och slippa det hårda jobbet som gruvarbetare ville han fortsätta med det. Han ville inte att folk skulle se honom som något märkvärdig trots att han var ett stort stöd för sina kompisar därnere i mörkret. Lätt att världen höjer upp människor till skyarna efter en sån händelse.
Läste i "Hemmets vän" i kväll om att Lars Ohly talade varmt om människors olika värde, men i meningen därpå föreslår han att alla sverigedemokrater skulle utvisas från landet. Dubbelmoral i allra högsta grad. Så förstår jag inte varför en del fackförbund utestänger Sverigedemokrater från att gå med i deras förbund. Vad blir nästa steg? Ska människors åsikter styra sånt? Då blir det ju en form av utanförskap p.g.a. olika åsikter....Politisk mobbing..Inget försvar men verkar ändå knepigt....

Sol..sol..sol...snö...snö...snö..

Kom just in från en timmes långpromenad. Mitt skidspår har snöat över. Man får många tankar när man är ute i friska luften. Hjärnan blir aktiv på något sett. Man får kraft och energi och man blir piggare. Lunchen i lördags var positiv, både maten och innehållet i övrigt. Träffade både Lennart, hans fru Birgitta samt flera andra kristdemokrater. Birgitta tog min adress och telefonnummer. Hon skulle ringa mig om ett "köksbordssamtal". Kan väl vara både bra och intressant att få samtala med en landstingspolitiker. Tror inte att jag är den personen som skulle klara ett polistisk engagemang men VISST har jag åsikter om mycket....skrivit en del insändare.. brinner för saker och ting...men...man måste ha pondus och självförtroende om man ska kunna framföra tankar och ideer och det har jag tyvärr inte. Kan man "gå kurs" för att bli bättre på det??? Jag går en sömnkurs för att få bättre sömn och det går framåt. Kanske kan man med åldern få bättre självförtroende och frimodighet så att man vågar lite mera och inte är så rädd för att göra bort sig?? Drygt ett år kvar till 65...Nedräkning pågår. Dags att förbereda sig, för visst vill jag mera framöver än att sluta jobba.

25 år sedan

För 25 år sedan när mina barn var små ringde jag till Sveriges radio. Jag reagerade på ett av den tidens barnprogram. Det handlade om en häxa, som jag tyckte såg så ond ut och bara skrämde barnen. Jag ställde mig framför TV-n minns jag vid ett tillfälle...och sen tog jag telefonen och ringde....Damen sa ungefär så här........"Har inte barn i alla tider läst böcker om häxor och dyl..." Samtalet fortsatte fast jag inte minns nu hur jag kommenterade...Ja, ja...Jag kunde och fick i alla fall få ge utlopp för vad jag tyckte just då. Nu 25 år senare lyssnar jag på "Ring p1". En pappa ringer och pratar om barnprogrammen idag. Har 2 barn i olika åldrar. I stort tycker han att barnprogrammen är bra men så kommer några tecknade utländska filmer där han tycker ansiktena ser onda ut och det är slag och skrik...Jag känner igen mig..Skulle reagera på samma sett om mina barn var små nu. Det hjälper kanske inte att vi reagerar. Inte jag DÅ och inte han NU...Men kanske ger det en liten signal ut i etern om att någon tycker till.

Plånboken

Ofta lyssnar jag på radiokanalen p1. Idag var det "Plånboken". Där får man lite tips på "ditt och datt" om pengar och sånt som är värdefullt. Jag ska då inte satsa på lotterier där man ska svara på frågor ....Varför då? Jo, för då räknas det som en prestation om man svarar rätt och då läggs föremålets värde eller pengarna man vunnit på årsinkomsten och det blir vinstskatt....Tänk dig att du vinner en bil på ett sånt "lotteri". Då får åtminstone jag ta ett lån för att betala vinstskatten på den bil jag vunnit.... Tänk vad man lär sig...

Viktiga "möten"

En kvinna kom ut i korridoren på det äldreboende jag jobbar på. Hon var förvirrad och bad om hjälp. Hittade inte till sin säng. Hade huvudvärk och mådde illa. Jag förstod på en gång att det inte stod rätt till. Ledde henne in och hon fick lägga sig på sin säng. Ringde 112 och förklarade situationen. Ambulans skulle komma. Kvinnan blev sämre. Jag kontaktade hennes döttrar från Stockholm som just hade anlänt till sitt lantställe i en by i närheten. Kvinnan blev sämre och jag ringde igen och uppmanade ambulans att skynda sig. Tyckte tiden stod stilla. Döttrarna kom...ambulans kom...Det blev ett "möte" med några som var i chock för sin mammas dåliga tillstånd. Lite tårfyllda gav vi varann en varm kram. Ambulansen åkte iväg och döttrarna åkte efter. Jag gick vidare till mina uppgifter att ta hand om mina gamla. Det blev ett "möte" med någon som mötte livets skörhet i form av en mors sjukdom. Någon dag efteråt fick jag en blomma till min arbetsplats med ett litet kort och ett TACK. Ett "möte" som satte sina spår. Efteråt tänker jag ungefär så här: "Jag vill leva ett liv fylld av positiva "möten"...Pärlor på "livets pärlhalsband". Blomman var en vacker orkidee, som nu står på mitt köksbord och påminner mig om "mötet".