Att "sorgen och glädjen vandra tillsammans" känner jag verkligen bevis för dessa dagar. Idag fick jag vara med om att ta adjö av en kär vän. Jag var på en begravning. Vi var många som tog farväl. Vi grät, men ändå kunde vi känna oss tacksamma att vår vän nu kommit i hamn efter många kämpiga år. Vi hade många fina djupa samtal och med henne kunde jag prata om allt. Jag kommer verkligen att sakna henne.
Igår försökte jag spela på min fiol, som jag inte har rört på många år mer än tagit några toner då och då. Jag spelade när jag var liten och i tonåren. Nu känner jag att jag verkligen vill försöka igen. När man blir till 75% pensionär får man mera tid...man får på nåt sett lust att göra nåt som man kanske längtat efter och...man är mindre rädd förr att göra bort sig...Jag var med när "veterangänget" övade igår! Trodde kanske att det skulle finnas lite noter att låna och spela efter men....framför mig på notstället fick jag ett blad med 20 titlar på. Gånglåtar...valser...polskor..schottis. INGEN hade jag hört förut mer än Gärdebylåten.!!! Efter titlarna stod det bara vilken dur dom gick i. Gissa om jag log lite för mig själv och undrade vad jag gett mig in i. Frågade lite försiktigt om det fanns noter på låtarna. Ja...han där kanske har...Hmmm. Försökte lyssna in mig och tog lite toner här och var...som en entonig andrastämma ungefär. Roligt var det, för dom var ju SÅ duktiga och spelade så bra. Bara det att låtarna var helt nya för mig...Skam den som ger sig. Jag SKA försöka lära mig. Låna noter och lyssna på låtarna som verkar finnas inspelade på nån CD. Spännande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar